Naturen har alltid haft en central roll i mitt konstnärskap som i 15 år varit textil & skulptural. Jag växte upp med den värmländska skogen runt husknuten, och livet med skogen har alltid varit min vardag. Stubbarna växte fram efter en paus från virkandet, men plötsligt fanns ett längt i fingrarna igen efter att virka årsringar.
Ni vet så där när skapandet är helt omöjligt att hejda. När en stubbe var klar föddes idén att virka ett helt kalhygge. Detta samtidigt som min närmsta skog hemma blev skövlad och försvann.
I virkning kräver varje maska tid, tålamod och uppmärksamhet – en process som speglar de decennier och århundraden det tar för träd att växa och skogar att frodas. Stubbarna representerar inte bara resterna av vad som en gång var levande skog, de är minnesmärken och en påminnelse om det som gått förlorat.
Jag dras till kontraster, här i spänningen mellan textilens omsorgsfulla skapandeprocess och den snabba destruktiviteten i ett kalhygge.
Nuförtiden är skogen och framförallt urskogen ingen självklarhet. Med dagens skogsbruk som varit rådande i decennier, är den en minoritet. Av all skog finns bara 0.3 procent urskog kvar. Detta verk är en önskan över att så frön i alla er som älskar skog eller minns på nytt att ni gör det.
Köp skog och låt den vara, plantera träd, läs böcker om hyggesfritt skogsbruk, lär era barn och er själva hur viktig skogen är för allt liv.
Och när ni är där, glöm inte att vila en stund i mossan o njut av suset.
