Mattan är handvävd i ull och sammets garn i slätt och flossateknik.

I verket visar jag mig själv, styrkan och kraften som min kropp har, men också mitt liv som ensamstående mamma till fyra små barn, vår vardag i badrummet, där vi samlas varje dag för att utföra våra grundläggande behov, som är att borsta tänderna, kamma håret eller kissa, där privatlivet blir en lyx som jag inte har råd med, där badrummet blir en plats där vi blir mer mänskliga och i avsaknad av privata utrymmen blir vårt gemensamma utrymme en offentlig plats för samexistens.

Jag är levande verkstadpedagog, skräddare och textil konstnär och har en stor kärlek till textil hantverket. Det är därför jag handvävde i denna textil min vardagen som mamma och kvinna, som inte är bara min vardag utan också tusentals kvinnor vardagen som har vandrat till Sverige och som måste puzzla ihop livet för att kunna överleva, uppfylla sina drömmar, försörja sina barn, allt utan stöd och många gånger utan samhällets empati. Ett samhälle som kallar sig feminist. Feminist för vem, för vilka?

Jag flyttade till Sverige av mitt eget beslut och kommer aldrig att ångra mig, men även om jag jobbar hårt varje dag för att vara en del av samhället, så finns det fortfarande människor som varje dag påminner mig om att jag är inte härifrån, mitt utseende och mitt brytning kommer alltid först. Visa säger att jag kan inte göra mig förstådd, därför blir alltid missförståndet och samtidigt de förväntar sig att jag ska applådera dem när de säger “una cerveza por favor”.
www.saraialvarez.riveros.com