Mitt performenceverk Forcefield kommer ur mitt vanliga arbetsprocedur i ateljén där jag alltid alltid målar med duken liggandes på golvet.
Istället för att ha färgen på penseln häller jag akrylfärgen på duken i ett visst system och för penseln över och allt blandas. Jag ser också målningen som ett spelfält där penseldrag och färger korsar och krockar med varann i noggrann genomtänkt koreografi. Men det uppstår också något annat; mitt i det genomtänkta uppstår slumpvisa blandningar och pölar med färg. Resultatet är en slags koreograferad slump.
Det finns en aspekt av performance i mitt måleri som har sina rötter i amerikanskt-50 tal. “The painter no longer approached his easel with an image in his mind; he went up to it with material in his hand to do something to that other piece of material in front of him. The image would be the result of this encounter.” Ur The American Action Painters (1952) av Harold Rosenberg.
I mitt performanceverk Forcefield på Vårsalongen får jag hjälp av min 15-åriga son Ossian. Vi skickar den stora penseln mellan oss för att kunna slutföra penseldragen. Det korsformade verket är som en slags spelplan eller kraftfält med motsatsfärger som kolliderar i mitten. Mättade färger möter omättade, ljusa färger möter mörka färger. Jag tycker det är intressant när verket är svårt att kategorisera och hamnar i ett mellanting mellan skulptur, måleri, installation och performance. Det är frigörande att verka i det mellanrummet.
Att göra verken inför publik är också ett sätt att ge publiken något och få en dialog med dem.
