Apfamilj, tre apor i ett träd. Det börjar bli kväll, molnen drar mot rosa, himlen är gul. En grön blomranka slingrar sig upp som en tunn lian med blad. Jag inspirerades till denna målning av några skulpturer föreställande apor i vit betong med svarta ansikten som jag gjorde för flera år sedan, men som jag fortfarande visar då och då. Jag tycker att skulpturerna är intressanta och monumentala, de utstrålar mänsklighet och en inre ro.
Det händer ibland att jag korsbefruktar mina världar, skulptur med måleri (och även grafik) så att motiven vävs samman genom olika tekniker. Här i min målning Apfamilj från i somras figurerar de igen fast nu högt uppe i ett träd, inte sittande som solitärer i betong en och en på golvet.
De tittar på oss fångade i nuet och vi tittar på dem. Men jag har målat apor före dessa skulpturer också. Kanske apskulpturerna i sin tur faktiskt var inspirerade av mina tidigare apmålningar… ?! Som till exempel “Rosa rum”, en ensam ledsen vit apa med svart ansikte och svart hand instängd i ett rosa rum med en blå fruktskål med apelsin och banan på bordet och som enda hopp en liten liten fönsterglugg högt upp på väggen där några löv sticker fram mot den ljusgula himmeln. 

Min hemsida: www.amaliaarfelt.se