AnnMari Brenckert

AnnMari Brenckert

52. Träd IV

Akryl på papper

AnnMari Brenckert

Vitt ljus täcker barr och löv En siluett mot marken Det bländar Skuggan är en mörk rand Leder från en växande knotig styrka Vid höga utsträckta viloplatser gungas de som är alltför små men ändå måste leva Det hörs en ton Slår svagt mot det skrovliga och hårda Under det brinnande och isande valvet susar en sång högt där uppe Liv lyfts mot solar och planeter Blöta skyar sveper in mjukt dun Om ett ögonblick skall ynkliga rop se världen Kroppar växer, trängs och sträcker sig ut Jag flyger och ser jorden långt där nere Jag kommer aldrig mer tillbaka ———————————————- Min kropp är tung och klumpig Ge mig mina rötter de söker i jord och mylla Släcker min törst med järn från de djupa hålorna I de gungande topparna ser jag världen Människor lever sina liv under mina skuggor Här finns plats för vila Kom tillbaka till mig där du en gång började Jag har sparat en plats åt dig på den mjuka mossan under mina grenar Snön faller och det blir is Blad svävar fritt under mina kronor Kylan i dig är som borta Du har lärt känna elden som brinner i allt fruset På havsbotten under frostat glas är du fylld av frid Vet att andas med ditt eget syre I den stunden ler världen igen och bugar tillbaka mot träden med stormens kraft Trädet en dikt av AnnMari Brenckert Hemsida: www.brenckert.com Instagram: AnnMari Brenckert @brenckert Facebook AnnMari Brenckert E-post: annmari.brenckert@gmail.com

Varukorg