En man i böneställningen Qiyaam. En ögonblicksbild från en saknad tid i mitt hem då dörrar stod vidöppna för familj, vänner och bekanta, utan oro för att vårt umgänge skulle kunna innebära en potentiell fara för den andre.
Verket symboliserar saknaden av det återkommande inslaget av vänner som känner sig bekväma med att inför mig utöva sin tro, och hur jag vid dessa tillfällen ständigt slås av det lugn och den trygghet som sänker sig över de utrymmen som de i stunden ockuperar.