I perioder har mina projekt utgått ifrån befintligt film- och stillbildsmaterial, dels från min egen släkt men även material från andra familjer och offentliga samlingar. Under våren 2020 arbetade jag med att ta reproduktionsfotografier av mina föräldrars gamla fotoalbum.
Just den här dagen, då bilderna som hänger här på Liljevalchs togs, arbetade jag hemma och kameran stod uppställd på ett stativ i mitt arbetsrum. Fotograferandet flöt på och jag gick för att hämta en kopp kaffe, väl ute i köket hör jag en smäll inne från arbetsrummet. Det visar sig att min yngsta dotter som också är hemma ville flytta stativet och lyckades välta både det och den fastmonterade kameran. Objektivet har en stor spricka i fästet och ser obrukbart ut, och mycket riktigt går det inte ställa skärpan när jag riggat upp allt igen.
I viss frustration fortsätter jag dock att fotografera och testar lite olika höjder på kameran för att se om det går att få till skärpan på annat sätt. Inget fungerar och resultatet ser ni alltså här. Utifrån tanken att ta skarpa reproduktionsfotografier måste jag kalla det ett misslyckande, men som bilder av gamla minnen fungerar de kanske bättre?
Slumpen och tillfälligheter jag inte styr över har ofta en mer eller mindre tydlig roll i mina arbeten. Att inte vara säker på hur saker och ting ska sluta, oavsett vad jag gör, håller mig intresserad. Så jag får väl tacka min dotter Elsie, som var sju år då det hände, för assistansen.