Min mormor föddes 1916 i Östersund. Hon kom ifrån en värld långt från min. På 90-talet formade hon mina barndomsminnen med sin kompaktkamera. Även när hennes syn blev sämre klickade hon på känsla och fångade frusna blixtbilder av julmiddagar och allt däremellan.
Hon samlade dem i album som hon prydligt staplade i en byrå. Jag och min bror gjorde det till tradition att sitta framför byrån, titta igenom albumen och skratta åt våra yngre jag, när vi besökte henne. För mig blev albumen nästan som en ytterligare familjemedlem som berättade historier om vad som varit.

När hon gick bort 2015, nästan hundra år gammal, så ärvde jag alla negativ från hennes 196 album. Nästan automatiskt började jag använda dem i min konst. Min negativscanner var inte den bästa och när jag scannade negativen blev bilderna suddiga och liknade mer minnen än fotografier. Jag började måla med de suddiga bilderna som guide och plötsligt fick bilderna ett nytt liv som började berätta historier bortom mina barndomsminnen.

Min mormor signerade alltid sina brev och paket med “Mam Sväm Mom”. Mam för Mamma, Sväm för Svärmor och Mom för Mormor. Efter hennes bortgång har jag hunnit bli Mamma och ställt mig i ledet av “Mam”-or i släkten.
Sedan 2015 har jag arbetat med detta projekt baserat på hennes album. Jag kallar det “Mam, Sväm, Mom”. Verket “Nattvarden” som jag i år ställer ut på Vårsalongen är en del av detta projekt och målades 2021.