Mina damer ber inte om ursäkt för sig, de går sin egen väg och bryr sig inte om vad andra tycker om dem. De tar plats och är inte rädda för att uttrycka sig i varken åsikt eller stil, precis så som de kvinnor jag hade runt omkring mig i min uppväxt.
Jag minns min mamma och hennes väninnor, deras dofter av tunga parfymer, flärdfulla kläder och smattret av deras klackar. Men framför allt de intressanta diskussioner de hade (som jag nyfiket tjuvlyssnade på) som berörde allt från världspolitik till dramatiska kärleksrelationer.
Dessa färgstarka kvinnor från barndomen bär jag med mig och låter mig inspireras av i mitt måleri. Jag målar intuitivt med palettkniv. Det är som att damerna växer fram på duken mitt framför mina ögon, som att handen går av sig själv.
Jag vet aldrig innan jag börjar måla hur slutresultatet kommer bli och jag får känslan av att damen nästan målar sig själv. När damen väl är klar är det som att hon tittar på mig och säger ”Hej! Här är jag! Trevligt att träffas!” och då vet jag att hon är klar för sina egna äventyr.
Hemsida: weronikahagerling.com
E-post: info@weronikahagerling.com