En idé har en smältpunkt. Dess temperatur mäts i grader av förståelse. När du förstår något kan du få det att smälta. När vi ser samband mellan två saker kan vi röra samman deras smältmassa och skapa en legering. Jag förstår kultur som en textil vävd av denna sorts sammanflätade idéer.

I mina verk vill jag därför förena. Likt det dibond som motiven vilar mot är mina objekt en komposit. Du betraktar gränslandet mellan avbildning och abstraktion. Vår föreställning om dessa begrepp som motpoler är praktiska bekvämligheter. Distinktionen mellan dem existerar för att hjälpa oss sortera världen.

När vi plötsligt upplever något som förenar dessa påstådda motsatser konfronteras vi med deras fiktiva karaktär. Landskapen förkroppsligar två kategorier samtidigt och denna kollision ger form till en värld med oväntade egenskaper. När två flyter samman i ett träffas vi av en estetisk effekt.

Eftersom vi inte upplevt den förut är vår värld delvis en tom behållare som vi kan fylla med mening. William Blake hävdade att när han tittade på solen såg han inte en brinnande cirkel utan himlens änglakör. Hans sol har mer djup än eldsfären för att mer fantasi har konstruerat den. Jag vill drömma världen vackrare och ser likt Blake mina landskapsmotiv som tecken kapabla att absorbera olika betydelser. Jag söker med metafor som verktyg och historien som resurs deras olika innebörd.

david.e.selander@gmail.com
IG @davidselander