Det var när jag som 14-åring kom hem från en resa till Italien med uteslutande bilder av byggnader på filmen som jag förstod att jag tyckte om arkitektur. Puts och sten, trä och betong och glas och stål. Det är något speciellt med det.

2005 började jag rita, måla och modellera hus. Jag har varit igenom de flesta tekniker och material – olja, akryl, gips, betong, trä, allt möjligt. Jag har jobbat på traditionellt arkitektkontor men arbetar nu i egen ateljé och det jag mest tycker om har tillkommit här.

Dessa målningar är utförda i vinylfärg på duk i stort format. Färgens snabba torktid är oerhört tacksam för en person som helt saknar tålamod. Hur jag har tänkt med motivet i relation till detta är däremot oklart. Småpill och detaljer har aldrig varit min grej. Men vad ska man göra.

Inspirationen kommer från arkitekturen i sig, och det är inte en slump att motivet är ett brutalistiskt landmärke. Säga vad man vill om material och brist på inställsamhet, byggnader utförda i brutalistisk anda har ofta starka skulpturala kvaliteter. Det är det som intresserar mig. Både när jag målar och jobbar i modell handlar det om hur jag kan lyfta fram arkitekturen och förstärka upplevelsen av rummet.

Mina två målningar på Vårsalongen är del i en serie verk föreställande The National Theatre i London. Om du vill se alla verk i serien kan du göra det på www.fridastarvid.com/art