Bilderna jag skapar använder sig av publikens förmåga att utläsa ett skeende utifrån sina associationer. En förundran inför vår närmiljö som oftast utmynnar i att vi läser in sekvens eller relation mellan två bilder eller objekt. Vi är trots allt berättande varelser.

På så vis är mina bilder likt rutor från en exploderad seriebok. Frisatta i rummet att tolkas som ett kortare narrativ. Sekvensen och dess rytm styrs denna gång av Liljevalchs då jag inte hänger verken. En upplevelse som känns lätt pirrig för mig som konstnär.

De tre fragmenten som visas är en del av ett större arkiv berättande bilder. Fragmenten kan komponeras i olika sekvenser på olika platser för att sammanstråla till vilt skilda berättelser. Vad ser du? Och vad vill du berätta för mig?