tyngden går genom hjulen
och leran ger efter
delas

Mitt konstnärskap kretsar kring begrepp som står i motsats till varandra; attraktion och äckel, underordning och överordning, ändamålsenlighet och oduglighet. Rörelsen mellan dessa poler utgör en dynamik, som jag fångar i performance, skulptur och text.

Leran är ett material som jag ofta återkommer till. Dess föränderlighet fascinerar mig; hur den går från våt och porös, till torr och sprucken. När jag jobbar med våt lera pendlar jag mellan en känsla av tillfredsställelse och äckel. Det här är ett tillstånd som jag söker mig till.

Jag samlar en hög med våt lera på en bit presenning, och kör över den. Leran ger efter och högen delas itu. Spåret som skapats blir ett minne av händelsen, och jag låter det torka. Med tiden blir leran hård, och spricker. Hur kan jag bevara känslan jag upplever när bilen separerar leran från sin helhet?

Jag penslar den torra leran med flytande plast, för att den ska se våt ut. Men det här gör också att den tappar förmågan att bli porös igen.