När jag var liten var jag mycket förtjust i pyttesaker. Dockskåp, små lekfigurer i plast och miniatyrmöbler till exempel. Det finns en spänning i den skala som skiljer sig från verkligheten. När något både är välbekant och annorlunda. Att se något i en annan storlek än vad som är brukligt gör en både förvånad och glad.

Samma gäller när ett material visar sig vara något annat än det ser ut att vara. Förvåningen är samma. Och genast infinner sig en lust att vidröra.

Tändstickorna i keramik kom till under en tid när jag var fascinerad av att skapa stora versioner av små objekt. Just tändstickor blev det ett par stycken av, de visade sig vara mycket intressanta att studera i detalj. Keramiken som teknik passade mycket bra för att imitera stickans material. Leran kan vara rå och matt som björkträ. Glaserad kan den bli blank, pudrig eller klistrig. Det ingår ett visst mått av oförutsägbarhet, vilket jag tycker stämmer överens med att bränna en faktisk tändsticka.