Skärmarbrink Tunnelbanestation
Skärmarbrink är en plats som betytt mycket för mig. Jag hade precis debuterat och hade nu chansen att arbeta i en lite större och bättre studio som låg där, åren var 2000–2002. Många nätter tog jag tunnelbanan hem från den här tomma stationen. Jag har målat av ett fotografi som jag fann under rubriken ”Skärmarbronx” av fotografen Carl-Olof Strand. Jag inspireras av Stockholm, det vackra, men också det mörka och hårda. Det påminner mig barndomsminnen, av att ha vandrat hem genom staden. Många av dessa minnesbilder har också blivit texter och musik genom åren. Därför målar jag gärna känslorna från min barndom och mitt förhållande till Stockholm.
Akvarell handlar för mig mer om pigment och att fånga känslor än att det ska vara perfekt återgivet. Som när jag skriver text och musik, det är helheten och känslan som är det primära och i det fula finns det alltid något vackert.
Hallunda Tunnelbanestation
Här landade jag första gången som 16–17 åring med en pentax spotmatic för att ta bilder. Jag hade redan ett stort intresse för byggnader och arkitektur via min pappa. Jag skulle återkomma till samma stationer när jag selade in min första demo med rap på engelska något år senare. Senare kom jag också tillbaka för att jobba med Redline, Salla & Masse, som hade sin studio i källaren.
När jag såg det här fotografiet av en Martina på bloggen ”tuben runt” blev jag helt tagen och slungades tillbaka i tiden, minnen och känslor från just den där stationen. Jag har alltid fascinerats av Stockholm på natten, mörkret gör att staden känns annorlunda och i mitt fall mycket friare.
Känslan är det primära för mig samtidigt som svärtan aldrig blir riktigt totalt täckande med bruna nyanser när det blandas ut med neonljuset. Neonljuset var nog ett ljus som jag såg mer och oftare än solen under min uppväxt.