I drömmen om huset finns min mormors tröskel. En kvarleva från ett 60-tals hus som inte längre finns. Innan huset såldes blev vi alla i familjen tillfrågade vad vi ville ärva. Jag valde en tröskel som drogs upp från dörrkarmen.

För mig handlar min tröskel om tid och rum förseglat i mellanrummet där ingen längre går, i ett hus som finns men ändå inte finns. Generationer av tid och kliv inkapslat i en tröskel. Att vara omedelbar och fjärr på samma gång, så vi kan få befinna oss i ett tidrumstillstånd av spänningar mellan här och där och nu och då.

Med en immateriell arkitektur uppstår en idé om en rumslighet, en idé om skillnad. Jag har i min konstnärliga praktik arbetat med just tröskelfenomen; tidrum i relation till kroppar. Tiden tjocknar, laddar rummet och svarar på tidens rörelser. Förtjockningen av tiden handlar om en känsla av nu, där tiden är sann och upplöst. Tröskeln som plats och övergång. Glas som material har blivit bärare av mina koncept eftersom jag ser det som ett sorts tidrum i sig. Glaset har förmågan att försluta, försegla och förstelna. Ett stelnat ögonblick i tid.

Sarah Maria Yasdani
Instagram @yasdani
www.sarahmariayasdani.com
sarahyasdani@gmail.com