I mitt konstnärskap intresserar jag mig för det allmängiltiga; de vardagliga och folkliga tingen. De saker vi sällan tillskriver särskilt stort värde – varken kulturellt eller ekonomiskt – men som omger oss och som vi använder i vår vardag. Dessa ting bildar en slags samtida mytologi, och användandet av dom bildar ritualer. Tingen tycker jag säger något om oss som människor och vår tid.

De vikta skjortorna jag visar på Liljevalchs är en del av en serie som heter ”The tie, the mold, the look, the fold”. Visst symboliserar skjortan makt, givetvis – men för mig också något annat. Den berättar också om en förhoppning. En ny skjorta är en önskan om en lyckad fest, anställningsintervju eller något annat viktigt eller stort. Samtidigt finns något krampaktigt i skjortans presentation; prydligt vikt för att presenteras på bästa sätt i butiken. Materialet har tvingats in i sin bestämda form; upprepning av formen görs i oändlighet. Men även skjortan har sin form i vilken bäraren tvingas in i.