Mina målningar på Vårsalongen 2024 är från den gången Enrico kom och hälsade på mig under en residensvistelse i Paris. Han gick motvilligt med på att sitta för mig och när han fick se den färdiga tavlan ville han genast gå till frisören och klippa av sitt skägg. Dagen efter hade vi planerat att besöka Louvren, det var första gången för honom. Men tidigt på morgonen frågade han om jag inte kunde måla av honom en gång till nu när han klippt sig.

Under sittningarna ville Enrico först sitta med i en zoom-konferans för videotekniker samtidigt som jag målade av honom. Men det är svårt för mig om min modell inte känns närvarande. Jag försökte ändå få honom att känna sig så bekväm som möjligt, han fick ta så många rökpauser som han ville. Ibland pratade vi och ibland var vi tysta. Jag tycker om att måla av Enrico eftersom jag känner hans kroppspråk så väl.

Jag målar helst med oljefärg. Genom att variera penseldragen vill jag skapa en rytm i kompositionen, nästan som en väv eller en tredimensionell skulptur. När jag målar direkt från det jag ser framför mig tvingas jag fatta snabba beslut och förlita mig på min intuition.

För att kunna måla av någon direkt från verkligheten behöver det vara ett samarbete från början till slut. Min modell ger mig sin tid och sitt tålamod. Det känns speciellt att ha någons uppmärksamhet på det här sättet. Därför rör jag aldrig duken när vi skiljts åt. Jag vill att varje penseldrag ska innehålla närvaron av oss båda i rummet.

sophiewesterlind.com
sophiewesterlind@gmail.com