Jag som gjort de här två objekten heter Elisabeth Elfvelin.

Jag arbetar oftast med textila material och tekniker som broderi och applikationer, men använder mig också av andra material när det behövs för mina syften.
Naturen är min största inspirationskälla och hur människan påverkar miljön.
Jag känner en stor oro över Östersjöns framtid, ett av världens mest förorenade hav, med problem som överfiske, algblomning och döda bottnar.

De två objekten jag nu visar på Vårsalongen handlar om Östersjön och är en del av ett större arbete.

1;  Jag tänker på Östersjön – vill inte höra mer
Den består av ett par hörselkåpor klädda i textila material och broderier. De är upphängda på krok, redo att ta på när man inte längre orkar lyssna på de sorgliga rapporterna om vårt hav. Kanske kan man också höra havets brus och fiskarnas sång om man tar dem på sig.

2; De sista?
”De sista?” består av åtta sillar sydda i ett silvrigt tyg och fyllda med ris, placerade på ett plåtfat. Kanske får vi fira midsommar utan sill i framtiden.