jag är en plats nu
någons hem
jag är huset
bär hela skiten
är hela skiten
jag är en plats nu
som inte längre är min

Domestic gestaltar transformationen från att vara en egen, fri människa till att bli förälder. En kropp har blivit ett hem, med kök, toalett, hall och sovrum. Saker överallt, ingen sover, en dömande släktning lurar under trappan. Köken brinner och ungarna skriker.

I min process använder jag olika material för att få till de former som behövs för att gestalta det jag vill berätta. I detta verk har jag använt trä, spackel, gips, hönsnät, metall, lera, lim, papper, fogskum, färg, modifierade dockmöbler och leksaker. Alla material har sin plats och sitt syfte i scenerna som utspelar sig. Skulpturen består av ca 100 delar som alla är individuellt flockade. Ytan av textila fibrer påminner om ett ludet djur, en hårig tunga, en sunkig klubb med inrökta textilier. Ficklampan uppmanar till att söka sig vidare i mörkret av kroppens inre rum.