Gamla stugor har nästan alltid en lika gammal vedbod. I min vedbod är jordgolvet täckt av ett 2 dm tjockt lager av sågspån och träbitar som ansamlats under tidigare (och nuvarande) ägares slit för att hålla värmen inne under vintern. I det lagret hittar man saker, tänkta att eldas, som inte är tillräckligt ointressanta för att hamna i vedkorgen. Bitar av gamla dörrar, skåp, möbler och snickerier. 

När andan faller på tas de in, putsas rena, kanske målas för att sedan hitta sin plats på en masonitskiva. De har från början sin bestämda plats, ibland tar det bara lite tid att hitta den. Linjer ska följas. Former framhävas. Alla tavlor har fått ett färgtema: ”Gul” ,”Blå”, ”Grön”. Den senaste tavlan (som fått äran att hänga på Liljevalchs vårsalong 2019) kallas ”Sot” för att en av delarna är från en utbytt takstol som blivit skadad av en brand i köket på 50-talet.

De tre grå lodräta bräderna har putsrester från när skorstenen renoverades, de ljusgrå bitarna med lustigt utskurna hål är ramar runt bitar till ett 3D-pussel. En svart liten knopp från en möbel. Allt en liten del av historien om ett hus.

Evelyn Sjökvist, Norberg, 2018