Timglasets sand rinner sakta, bestämmande när jag lägger sticka vid sticka på den nötta fanérbrickan.
Jag, dagen och natten är i materialet, klockan slår januari, februari och ännu är jag bara i början av mitt arbete.
Jag undersöker, repeterar och upprepar, med korta, långa, färgade och ofärgade stickor bygger jag mina verk, okomplicerade i all sin enkelhet.
Bilder i mitt huvud förvandlas till böljande färgrika skiftningar.
En gång gick jag vilse och hamnade i det vackraste.
Om sommaren var det eld i skogen och mitt hår glänste och blänkte som var det av guld.

För cirka 80 år sedan på 1940-talet kallades detta tidskrävande arbete för folkkonst och värdet var ringa.
Köp dig en tändstickssats föreställande ett orrspel eller en älg för 4 kronor och 75 öre på Hobbyförlaget i Borås.
Spendera all din lediga tid och bygg ett mästerverk som inom kort blir bortglömt och övergivet på en vind någonstans.
Det skrivs inga epos eller bevingade ord om denna glömda tändstickskonst som är värd ett bättre öde.
Kanske kan jag få den att växa lite, och kanske inom en snar framtid ligga mer rätt i tiden som en hyllning till alla dessa människor som skänkte detta hantverk sin tid, glädje och lycka.

Jag har en kandidat- och magisterexamen från keramik & glas på Konstfack, Stockholm 2004 och är numer verksam i Västervik.