Sedan 2009 gör jag installationer vid vårt torp utanför Nyköping. Många har hängt ner från en kraftig gren som går ut över vägen. Jag kallar det Oj-konst. De väcker reaktioner: Oj-va kul, Oj-va vackert, Oj-får man göra så? Jag har hittat tankelikheter med den franske konstnären Jean Dubuffet. Han talar om l`art brut (rå konst av amatörer).

Jag hittade sönderkörda snöpinnar som blev hinderbana åt barnbarnen. Sedan samlade jag flera pinnar för att hänga upp i trädet vid vägen som en DNA-sträng. Pinnarna är orangea, utom tre svarta som jag hittade i Norberg. Jag behövde 218 pinnar.

Jag gjorde först en liten modell av sugrör och björntråd. Genom tre hål på sugrörens långsidor drog jag björntråd. Det blev för stelt och ingen DNA-sträng. Lösningen blev en styv lina i mitten som axel och två töjbara vid sidorna. Tre hål borrades på varje pinne och linan träddes in med en grov nål. Pinnarna har placerats med de övre delarna åt samma håll. I övrigt har slumpen styrt placeringen av pinnarna. Väl uppsatt, sex meter upp, har det hela vridits 360 grader.

När verket är belyst i mörker kallas det ”ta det piano”, eftersom reflexerna framträder som ett vridet piano.

Vad är då Snöpinnens DNA, dess innersta väsen? Att stå ensam, vara till nytta, kunna rädda, men vara rädd, riskera att bli påkörd, förstöras. Här blir de nu tillsammans med systrar och bröder något mer. De återuppstår starka, en existens som gått över till essens.

Mejladress: claes.carneck@gmail.com
Hemsida: www.carneck.se