Jag är utbildad civilingenjör och har jobbat med design i många år. Senaste åren har konstnärskapet fått mer fokus. Jag målar akvarell, bor på västkusten men är västerbottning i grunden.

Under hösten fick jag ett stipendium och var tre veckor på Sahlströmsgården i norra Värmland. Där fick jag skapa fritt i ateljén som hade tillhört konstnären Anna Sahlström kring förra sekelskiftet.

Under min tid på gården läste jag brev som Anna Sahlström skrivit i början av 1900-talet. Hennes pappa tyckte att dottern skulle ägna sig åt annat än skapande. Anna var frustrerad men målmedveten. “Vi har ju aldrig knapt fått tänka på vår själs odling, ty det materiela har ju alltid varit emellan, men nu skola vi ta skadan igen och lefva ett lif ej i knog och slöhet bara utan vi skall försöka hafva inteligensen oppe.” Anna lät sig inte hindras av pappans motstånd. “Något annat än att bli konstnär är aldrig att tänka på.”

Tiden i ateljén fick mig att tänka på val och möjligheter och att låta konsten ta plats. Jag valde Chalmers. Anna Sahlström valde konsten. I Värmland arbetade jag med en serie bilder som fick namnet “Att lefva ett lif”. Motiven är från omgivningarna runt gården. Jag ville fånga ett vemod men också hopp. Akvarellen som visas på vårsalongen är ur serien och föreställer utsikten från det torp där jag bodde. Lågt tak, hög tall. Det är mörkt där jag är men himlen ovanför taket är ljus och svagt regnbågsfärgad.

Hemsida: www.annaisraelsson.se
Instagram: @annas_akvareller