Det är inte nödvändigtvis byggnaderna eller det arkitektoniska som jag fastnar för utan förnimmelserna som infinner sig i mellanrummen, platsens ande.
Dessa manifesteras sedan i form av målningar.

De känslor jag en gång hade och som gjorde att jag fastnade för platsen förändras och är i rörelse, nya associationer tar vid. Inget är statiskt.

När jag börjar måla så rör det på sig igen och målningen tar över. Väl där så bearbetar jag kompositionen, flyttar på saker, lägger till och tar bort.

Jag letar efter en viss stämning, en högljudd tystnad. En koncentrerad energi, målningen behöver vibrera på en viss frekvens.

Hemsida: https://alexhult.wixsite.com/painter