Jag fann en vattencistern till vedspis,
vände den upp och ner, monterade dit en lampa
och det blev en brandbil.
Som ju också är en slags vattencistern.
Jag förnimmer något av oändlighet och evighet
inför sånt jag mest tycker om,
och det som livet är mest beroende av nämligen vatten.

Det är inte möjligt att med några få ord beskriva vad konst är
vad som gör en sak till konst.
Att placera ett bruksföremål i en konsthall, på ett museum
eller i ett galleri är inget nytt.
Det gjorde den franske målaren och skulptören Marcel Duchamp
redan år 1914 bl.a. med en pissoar, cykelhjul och flasktorkaren.

I konstskolan, första dagen ,
kom rektorn ned från sitt kontor
och hälsade oss välkomna med orden
“Ni är inte här för att lära er teckna och måla,
ni är här för att lära er se.”
Övar man tillräckligt mycket kan man t.o.m. se in i framtiden, och i framtiden behöver vi ännu mer vatten.

I Stavanger fick en skolklass i uppgift att skriva en uppsats om “Vad är konst?”
En liten flicka skrev: “”Konst är sånt man kan hänga på väggar
eller ställa i parkerna och som tillverkas i Oslo.”
Jag tycker detta är en mycket vacker förklaring till en så pass
svår fråga som “Vad är konst?”

(citat Werner Aspenström)