Timeline Stories

1960-talet präglades av förändringar, konflikter och uppror mot de rådande systemen. Protesterna var många i hela världen mot bland annat Vietnamkriget och Sovjets brutala inmarsch i Tjeckoslovakien samtidigt som raskravallerna rasade i USA. 1968 var ett år med många omstörtande händelser i världen och utställningen De otäcka var en spegel av det samtida politiska klimatet. […]

Under detta årtionde arrangerades inte mindre än 15 internationella utställningar. Efter andra världskriget ville många länder samarbeta i internationella organisationer för att undvika nya stora krig och underlätta den ekonomiska utvecklingen. 1946 bildades exempelvis FN för att arbeta för fred och säkerhet. Syftet med dessa internationella utställningar var oftast att stärka relationerna och det kulturella

Hösten 1985 fram till början av 1986 visades den stora nordiska satsningen 1880-tal i nordiskt måleri på Nationalmuseum. Det var första gången nordisk konst från denna viktiga period lyftes fram i en enhetlig presentation. Det fanns visserligen kvinnliga konstnärer med på denna utställning (Anna Ancher, Helene Schjerfbeck, Maria Wiik, Harriet Backer, Kitty Kielland, Eva Bonnier

Parallellt med neoexpressionismen i Tyskland och det italienska transavantgardet uppstod i Storbritannien under 1980-talet en liknande konstriktning där en ny generation konstnärer utmanade modernismen genom att i konsten blanda högt och lågt, retorik och gags, konst och icke-konst, galleriets och gatans kultur, produktion och konsumtion, heroiskt och vardagligt – ett slags nivellering av alla hierarkier.

Efter andra världskriget blev USA och framför allt New York ett viktigt centrum för den avantgardistiska konsten: den abstrakta expressionismen under 50-talet, popkonsten under 60–70-talen och postmodernismen under 80-talet. Utställningen Amerikanskt 80-tal bestod av en samling från Neue Galerie i tyska Aachen tillhörande chokladfabrikanten Peter Ludwig och hans hustru Irene. Vid sidan av Charles Saatchi

Som ett led i att ge kvinnorna en möjlighet till egen försörjning startade Sophie Adlersparre Föreningen Handarbetets Vänner 1874. Redan från början fanns parallellt med det konstnärliga arbetet en pedagogisk ambition. Vid sekelskiftet stod Carin Wästberg och Maja Sjöström för det konstnärliga uttrycket tillsammans med konstindustriformgivarna Gunnar Wennerberg och Alf Wallander och konstnärerna Anna Boberg,

Utställningen 1972 på Liljevalchs bestod av en samling målningar och skulpturer som Miró själv hade donerat till sin katalanska hemstad Barcelona med avsikten att den skulle vara grunden för ett museum. Det var första gången som denna samling visades utanför Spanien och det var den största enskilda utställningen med konstnären i Skandinavien. Joan Miró var

När Liljevalchs konsthall ställde ut Arman i början på 1970-talet var han en av de starkast lysande stjärnorna bland dåtidens konstnärer. Under 1960-talet var Arman med och bildade gruppen ”Nouveaux Réalistes” med bland andra César, Jean Tinguely och Yves Klein. Denna konstriktning ses som den europeiska motsvarigheten till popkonsten i USA. I ett pressklipp om

Krigsåren brukar nämnas som de ”fem magra åren” i kultursammanhang i Sverige. Det protesterades i vissa kulturkretsar livligt mot att flottan hade ockuperat Liljevalchs lokaler så att inga utställningar var möjliga. När de tyska konstnärerna Käthe Kollwitz och Ernst Barlach hedrades med en minnesutställning 1949 var det en efterlängtad händelse. Båda konstnärernas verk räknades i